”Mandelhjärtat” av Kerstin Lundberg Hahn

Igår läste vi ut ”Mandelhjärtat” av Kerstin Lundberg Hahn här hemma. Alla var rörande överens om att det var en riktigt bra bok och betyget: ”Tror du det finns fler böcker som den här som vi kan låna?” är nog det bästa man kan få.

”Mandelhjärta” handlar om Oscar som drömmer om ett husdjur, och det husdjuret ska vara en hund. Han är nästan helt ensam i klassen om att inte ha något husdjur och känner en enorm längtan efter att få ett. Det blir flera fina möten med hundar och komiska förvecklingar som vi får följa Oscar genom. Att skratt högt när man läser är inte så vanligt, men när vi läser den här boken så gör vi det.

Oscar har två bästisar, Bie och Hugo. Bie är dessutom hans flickvän, något som visar sig vara lite komplicerat då Bie och Hugo verkar komma varandra väldigt nära. Åtminstone som Oscar ser det.

Samtidigt som Oscar längtar sig fördärvad efter en hund längtar hans föräldrar efter ett barn till, en dröm som visar sig svår att kombinera med Oscars husdjursdröm. Som tur är så finns det andra sätt att lösa hunddrömmen på.

Vardagens bekymmer är många och oerhört charmigt beskrivna i ”Mandelhjärta”. Det här är en bok som man blir alldeles glad och varm i hjärtat av att läsa. Fler sådana här böcker till alla lässugna barn och vuxna tack!

”I tystnaden begravd” av Tove Alsterdal

I tystnaden begravd” av Tove Alsterdal är en spännande historia om Katrine som upptäcker att hennes demenssjuka mamma äger ett hus i Tornedalen och att någon vill köpa huset till ett rejält överpris. Eftersom hon precis blivit av med sitt journalistjobb i London så beger hon sig till Tornedalen för att avsluta affären och se moderns hus. Väl där upptäcker hon att alla grannar har järnkoll på varandra och att det finns saker i det förflutna som hon inte har en aning om.   En nyfikenhet på sitt ursprung väcks och så småningom beger hon sig till Ryssland för att få veta mer. I grannhuset blir en känd gammal skidåkare brutalt mördad. Och som läsare får vi också följa jakten på mördaren. En jakt som engagerar både Katrine och en pensionerad polis i grannskapet.

”I tystnad begravd” ger också en bild av Sverige under 1900-talet som en inte så ofta läser om, nämligen den som handlar om kommunismens dragningskraft och de svenskar som lämnade Sverige för att finna lyckan i Sovjet. Så för den som gillar historia och mord så är den här boken att rekommendera.

”Beckomberga Ode till min familj” av Sara Stridsberg

Beckomberga Ode till min familj” är den första bok jag läser av Sara Stridsberg. Det kommer att bli fler. Jag gillar hennes, i den här boken, lågmälda stil som väldigt varsamt för läsaren vidare i berättelsen. Jag gillar att den inte har en tydlig kronologi och att det inte är en berättelse som tar slut. ”Ode till Beckomberga”  tror jag att jag kommer att fundera på då och då under ganska lång tid.

Beckomberga blir i Stridsbergs bok ett ganska vänligt ställe. Inte läskigt eller otäckt, men ett ställe som rymmer all världens människor. Alla med sina egna problem. Till Beckomberga kommer Jackie för att träffa sin pappa. En pappa som har svårt att hålla fast i livet och vars egen mamma tog sitt liv. Jackie återvänder ofta till Beckomberga medan hennes mamma, Lone, undviker att gå dit. Som läsare förvånas man över hur en så liten tjej som Jackie kan komma och gå som hon vill på institutionen.

Förutom Jackies berättelse får vi också följa med i tankarna kring bygget av Beckomberga, något som underlättar för mig som inte har sett hur det ser ut, bara hört talas om det. En viktig del av boken är också de parallella berättelserna. Vi får träffa Olof, den siste patienten. En berättelse som visar att det inte är helt enkelt att plötsligt tvingas ut i den vanliga världen igen. Vi möter också Paul, som Jackie har ett förhållande med, läkaren Edward Winterson och Jackies farmor. Personer som väcker ens intresse och vars livsöden får en att fundera.

Jag tyckte väldigt mycket om den här boken. Den väcker så många tankar kring liv och död, institutioners vara eller inte vara, föräldraskap, kärlek och mycket mer.

 

Födelsedagsböcker

Veckans bokbloggsjerka handlar om födelsedagar och böcker.

Jag har alltid gillat att få böcker på min födelsedag och har också väldigt ofta fått det. Nu försöker jag att överföra det till mina barn – de får alltid en bok när de fyller år. Den finaste bilderbok jag vet fick jag på min femårsdag av gammelmoster Anna-Lisa. Det var ”Hästen, björnen och äpplena”.

När jag fyllde elva fick jag ”Grottbjörnens folk” och en helt ny värld av vuxenböcker verkade plötsligt vänta på att bli lästa.

I studentexamenspresent fick jag SAOL. En riktigt bra presentbok som jag fortfarande använder då och då.

 

”Jag och Earl och tjejen som dör” – Jesse Andrews

Jag ramlade på ”Jag och Earl och tjejen som dör” av Jesse Andrews i biblioteket. Det finns en del likheter med ”The Fault in our Stars” i den här boken. Ung tjej med obotlig cancer finner med lite föräldrapushning kille att hänga med. Närvarande och stöttande föräldrar finns i bakgrunden.  Men det är inte den sjuka tjejen som är berättaren, eller huvudpersonen i den här boken. I ”Jag och Earl och tjejen som dör” kretsar berättelsen mest kring huvudpersonen Greg och hans dåliga självförtroende och de , enligt honom själv, usla filmer som han och Earl har gjort. För att pigga upp Rachel, tjejen som dör, så ska de göra en film till henne, och dessutom om henne.

Vi får mycket information om Gregs alla misslyckanden i sitt sökande efter flickvänner, i kontakten med Rachel och i vänskapen med Earl och hans synnerligen dysfunktionella familj. Den påtvingade kontakten med Rachel vilar på lite darrig grund och skolarbetet går allt sämre ju längre terminen lider. Det mesta i Gregs liv är jobbigt och blir ännu jobbigare.

Mycket av boken går åt till att Greg vältrar sig i sina misslyckanden i livet. Tjejer, filmer och skolan – inget går riktigt som det ska. Det är stundtals underhållande och ibland lite segdraget att följa Gregs tillkortakommanden. Han känns lite som en nutida Adrian Mole och boken hamnar ganska tydligt i ungdomsboksfacket. Det är trivsam läsning för en vuxen också, men inte en bok som jag tror kommer att dröja sig kvar på samma sätt som ”The Fault in our Stars” har gjort.

”Välkommen hem” – Ninni Schulman

Välkommen hem” är femte delen i Ninni Schulmans serie om Magdalena Hanssons liv efter att ha flyttat tillbaka till Hagfors från Stockholm. Jag har gillat alla de andra delarna och blir helt fast i den här också.

I den här delen ska Magdalenas klass från nian ha återträff, och övernatta,  hos en gammal lärare. Några, men långt ifrån alla, dyker upp och det gör också gamla oförätter och obehagliga minnen av hur en var som tonåring. Klassens kändis dyker upp och de flesta faller in i gamla beteendemönster. Festen slutar med mycket fylla och ett brutalt mord.

Mordhistorian är spännande men det jag gillar mest med alla Schulmans romaner är hennes porträtt av helt vanliga människor i en liten stad. De har problem som alla kan känna igen sig, eller sina vänner, i (kanske inte allt på en gång dock…). Förutom den lilla människans privata problem så rymmer Schulmans böcker dessutom betydligt större samhällsfrågor. Det är definitivt inte bara mordgåtan som lockar en att läsa vidare, det finns så mycket mer att grunna på i de här böckerna.

Som helhet känns den här boken ganska mörk och flera av karaktärerna är på gränsen till vad de mäktar med. Alla har det lite för jobbigt här. Förutom mord så är det näthat, barnlöshet, mobbing, otrohet, brand vid asylboende och en allmän kamp för att orka med vardagen. Kanske blir det lite för mycket för att det är så många karaktärer inblandade. Vi får följa både de gamla vanliga figurerna (som en känner igen från de tidigare böckerna) och de nya klasskamraterna som dyker upp till festen. Men, det är en bok jag fastnar i, och karaktärer som jag gillar att följa, så jag ser fram emot att läsa fler böcker av Ninni Schulman.

Böcker i skolmiljö

Veckans bokbloggsjerka har tema lärande och handlar om böcker i skolmiljö och drömyrken.

När det gäller böcker i skolmiljö gillar jag Johanna Lindbäcks ”En liten chock” väldigt mycket. Jenny Jägerfeldts ”Här ligger jag och blöder” är en annan bok som ger en helt underbar beskrivning av tonårslivet. En bok där en väldigt tydligt kände igen gamla klasskompisar, eller kanske snarare drag hos dem.

En bok som jag tyckte mycket om första gången jag läste den var ”Den hemliga historien” av Donna Tartt. Men när jag tänkte läsa om den för ett tag sedan så fångade den mig inte alls.

När det gäller drömyrken så finns det ett yrke som alltid ger bra böcker, men som jag varken har någon talang eller lust för i verkliga livet – förfalskare. Mina tre favoriter där är:

Kunzelmann & Kunzelmann” av Carl-Johan Vallgren.

What’s Bred in the Bone” av Robertson Davies.

” Grand final i skojarbranschen” av Kerstin Ekman.

Spökhanden – Selma Lagerlöf

I jakten på noveller till mina elever lästa jag idag ”Spökhanden” av Selma Lagerlöf. Den känns väldigt mycket 1800-tal på ett trevligt igenkännande sätt. En ung kvinna ska gifta sig med en äldre doktor. Hon drabbas av en mystisk åkomma som gör att de båda tvingas konfrontera sina känslor för varandra. Intressant läsning när man vill diskutera mans- och kvinnoroller nu och då. Den har också det övernaturliga inslaget med spökhanden, men det är inte den som gör berättelsen läskig. En fin novell som jag gärna läser igen.

Allt som jag inte minns

Allt som jag inte minns” är en helt fantastisk bok om ganska vanliga människor som drabbas av det som vanliga människor brukar drabbas av; kärlek, död, vänskap, arbete, vuxenliv…

Jonas Hassen Khemiri är, som alltid, en fantastisk berättare. Här får vi följa en författares försök att reda ut vad som egentligen hände i samband med att Samuel dog. Han pratar med flickvännen, killen han delade lägenhet med och den senila mormodern. Alla får göra sin röst hörd i första person och intervjuerna blandas. Frågorna syns inte, med undantag för när den intervjuade upprepar en fråga, vilket gör att boken känns som ett mellanting mellan roman och intervju. Det känns som en helt ny sorts intervjuroman där en hela tiden påminns om att det vi får veta är svar på frågor som har ställts av författaren. Och där vi själva får pussla ihop vem som säger vad. Men varför söker författaren efter alla dessa svar?

”Allt jag inte minns” får mig att fundera mycket på hur olika saker uppfattas beroende på vems synvinkel en får. Världen är inte svart eller vit, och det är Khemiri väldigt bra på att visa läsaren här.