”Tio över ett” av Ann-Helén Laestadius

Tanken på att man flyttar en hel stad är fascinerande och att få läsa en roman om det är ett bra substitut när man bor för långt bort för att faktiskt kunna se det på plats. I ”Tio över ett” är det Maja som berättar sin historia om stadsflytten. Hon är en av de som tvingas flytta och som inte vill det. Samtidigt som hon vill bo kvar i sitt hem så är hon livrädd för att gruvan ska rasa över hennes pappa som jobbar där eller att familjen och huset ska rasa ner i gruvan. Varje natt sätter hon klockan på tio över ett, den tid då de spränger, för att ha en chans att rädda sig och sin familj.

Parallellt med stadsflytten, och Majas rädsla för gruvan, får vi också följa Majas liv i skolan där hon är förälskad i en kille och där hennes bästa kompis är på väg att flytta från Kiruna. Det är en jobbig tid både för Maja och för staden, något som Laestadius får fram på ett fint sätt. ”Tio över ett” är en påminnelse om hur jobbigt det kan vara att bryta upp från ett hem och hur jobbigt det också är att växa upp. En bok som kan passa de flesta åldrar.

”Simma med de drunknade” av Lars Mytting

I ”Simma med de drunknade” får vi möta en ung man med en dramatisk bakgrund. Hans föräldrar dog i Frankrike av kvarbliven gas från första världskriget samtidigt försvann han själv, då tre år gammal, i fyra dagar och återfanns sen oförklarligt många mil bort.

Edvard som pojken heter växer sedan upp på en gård i Norge hos sin farmor och farfar. Farfaderns död triggar igång frågor kring det förflutna. Edvard ger sig ut på jakt efter svar och hamnar på Shetlandsöarna och tillbaka till Frankrike.

”Simma med de drunknade” är en roman om att hitta sitt ursprung och få svar på sånt som det länge undvikits att prata om. Som fond till det används andra världskriget och hur ett krig på olika sätt kan splittra familjer. Läsaren får också en tydlig inblick i att kriget fortsätter att påverka människor långt efter det att freden har slutits. Det är en intressant berättelse men jag har svårt att fångas av karaktärerna. Edvard säger att han har svårt med känslor och så är det också för mig som läsare. Känslorna för karaktärerna fattas, men det är ändå en klart underhållande berättelse.

”Priset på vatten i Finistére” av Bodil Malmsten

Bodil Malmsten har jag, av oklar anledning, läst väldigt lite av. Nu har jag läst något mer och jag gillar henne skarpt. ”Priset på vatten i Finistére” handlar om att bryta upp och börja på nytt i ett annat land, att odla sin trädgård och att hantera sin skrivkramp, och sin vardag, samt att komma in i ett annat språk.

Bokens huvudperson flyttar till Finistére från Sverige. Det är en flytt som präglas av ett missnöje med det gamla hemlandet och förälskelsen i det nya, en stor kärlek till det nya huset, och framförallt den nya trädgården som fylls med diverse växter, och förhoppningar om en ljus framtid i det nya landet. På ett ganska stillsamt sätt förmedlas många tankar kring tillståndet i världen, Frankrike, Sverige och trädgården. Berättelsen har ett fint slut, och mitt intresse för att läsa mer av Malmsten har fått ny energi.

”Mandelhjärtat” av Kerstin Lundberg Hahn

Igår läste vi ut ”Mandelhjärtat” av Kerstin Lundberg Hahn här hemma. Alla var rörande överens om att det var en riktigt bra bok och betyget: ”Tror du det finns fler böcker som den här som vi kan låna?” är nog det bästa man kan få.

”Mandelhjärta” handlar om Oscar som drömmer om ett husdjur, och det husdjuret ska vara en hund. Han är nästan helt ensam i klassen om att inte ha något husdjur och känner en enorm längtan efter att få ett. Det blir flera fina möten med hundar och komiska förvecklingar som vi får följa Oscar genom. Att skratt högt när man läser är inte så vanligt, men när vi läser den här boken så gör vi det.

Oscar har två bästisar, Bie och Hugo. Bie är dessutom hans flickvän, något som visar sig vara lite komplicerat då Bie och Hugo verkar komma varandra väldigt nära. Åtminstone som Oscar ser det.

Samtidigt som Oscar längtar sig fördärvad efter en hund längtar hans föräldrar efter ett barn till, en dröm som visar sig svår att kombinera med Oscars husdjursdröm. Som tur är så finns det andra sätt att lösa hunddrömmen på.

Vardagens bekymmer är många och oerhört charmigt beskrivna i ”Mandelhjärta”. Det här är en bok som man blir alldeles glad och varm i hjärtat av att läsa. Fler sådana här böcker till alla lässugna barn och vuxna tack!

”I tystnaden begravd” av Tove Alsterdal

I tystnaden begravd” av Tove Alsterdal är en spännande historia om Katrine som upptäcker att hennes demenssjuka mamma äger ett hus i Tornedalen och att någon vill köpa huset till ett rejält överpris. Eftersom hon precis blivit av med sitt journalistjobb i London så beger hon sig till Tornedalen för att avsluta affären och se moderns hus. Väl där upptäcker hon att alla grannar har järnkoll på varandra och att det finns saker i det förflutna som hon inte har en aning om.   En nyfikenhet på sitt ursprung väcks och så småningom beger hon sig till Ryssland för att få veta mer. I grannhuset blir en känd gammal skidåkare brutalt mördad. Och som läsare får vi också följa jakten på mördaren. En jakt som engagerar både Katrine och en pensionerad polis i grannskapet.

”I tystnad begravd” ger också en bild av Sverige under 1900-talet som en inte så ofta läser om, nämligen den som handlar om kommunismens dragningskraft och de svenskar som lämnade Sverige för att finna lyckan i Sovjet. Så för den som gillar historia och mord så är den här boken att rekommendera.

”Beckomberga Ode till min familj” av Sara Stridsberg

Beckomberga Ode till min familj” är den första bok jag läser av Sara Stridsberg. Det kommer att bli fler. Jag gillar hennes, i den här boken, lågmälda stil som väldigt varsamt för läsaren vidare i berättelsen. Jag gillar att den inte har en tydlig kronologi och att det inte är en berättelse som tar slut. ”Ode till Beckomberga”  tror jag att jag kommer att fundera på då och då under ganska lång tid.

Beckomberga blir i Stridsbergs bok ett ganska vänligt ställe. Inte läskigt eller otäckt, men ett ställe som rymmer all världens människor. Alla med sina egna problem. Till Beckomberga kommer Jackie för att träffa sin pappa. En pappa som har svårt att hålla fast i livet och vars egen mamma tog sitt liv. Jackie återvänder ofta till Beckomberga medan hennes mamma, Lone, undviker att gå dit. Som läsare förvånas man över hur en så liten tjej som Jackie kan komma och gå som hon vill på institutionen.

Förutom Jackies berättelse får vi också följa med i tankarna kring bygget av Beckomberga, något som underlättar för mig som inte har sett hur det ser ut, bara hört talas om det. En viktig del av boken är också de parallella berättelserna. Vi får träffa Olof, den siste patienten. En berättelse som visar att det inte är helt enkelt att plötsligt tvingas ut i den vanliga världen igen. Vi möter också Paul, som Jackie har ett förhållande med, läkaren Edward Winterson och Jackies farmor. Personer som väcker ens intresse och vars livsöden får en att fundera.

Jag tyckte väldigt mycket om den här boken. Den väcker så många tankar kring liv och död, institutioners vara eller inte vara, föräldraskap, kärlek och mycket mer.

 

Födelsedagsböcker

Veckans bokbloggsjerka handlar om födelsedagar och böcker.

Jag har alltid gillat att få böcker på min födelsedag och har också väldigt ofta fått det. Nu försöker jag att överföra det till mina barn – de får alltid en bok när de fyller år. Den finaste bilderbok jag vet fick jag på min femårsdag av gammelmoster Anna-Lisa. Det var ”Hästen, björnen och äpplena”.

När jag fyllde elva fick jag ”Grottbjörnens folk” och en helt ny värld av vuxenböcker verkade plötsligt vänta på att bli lästa.

I studentexamenspresent fick jag SAOL. En riktigt bra presentbok som jag fortfarande använder då och då.

 

”Jag och Earl och tjejen som dör” – Jesse Andrews

Jag ramlade på ”Jag och Earl och tjejen som dör” av Jesse Andrews i biblioteket. Det finns en del likheter med ”The Fault in our Stars” i den här boken. Ung tjej med obotlig cancer finner med lite föräldrapushning kille att hänga med. Närvarande och stöttande föräldrar finns i bakgrunden.  Men det är inte den sjuka tjejen som är berättaren, eller huvudpersonen i den här boken. I ”Jag och Earl och tjejen som dör” kretsar berättelsen mest kring huvudpersonen Greg och hans dåliga självförtroende och de , enligt honom själv, usla filmer som han och Earl har gjort. För att pigga upp Rachel, tjejen som dör, så ska de göra en film till henne, och dessutom om henne.

Vi får mycket information om Gregs alla misslyckanden i sitt sökande efter flickvänner, i kontakten med Rachel och i vänskapen med Earl och hans synnerligen dysfunktionella familj. Den påtvingade kontakten med Rachel vilar på lite darrig grund och skolarbetet går allt sämre ju längre terminen lider. Det mesta i Gregs liv är jobbigt och blir ännu jobbigare.

Mycket av boken går åt till att Greg vältrar sig i sina misslyckanden i livet. Tjejer, filmer och skolan – inget går riktigt som det ska. Det är stundtals underhållande och ibland lite segdraget att följa Gregs tillkortakommanden. Han känns lite som en nutida Adrian Mole och boken hamnar ganska tydligt i ungdomsboksfacket. Det är trivsam läsning för en vuxen också, men inte en bok som jag tror kommer att dröja sig kvar på samma sätt som ”The Fault in our Stars” har gjort.