Shakespeare i ny tappning

Jag gick till biblioteket för att hitta Jo Nesbøs moderna tolkning av Macbeth men kom istället hem med Jeanette Wintersons tolkning av ”En vintersaga”. Den var brutal och uppslukande men kanske inget som stannar kvar i minnet särskilt länge. Lite roligt var det att hon hade skrivit in sig själv på ett hörn och jag gillar att hon berättar mycket om ”En vintersaga” då jag inte har läst den.

Jag blev i alla fall så pass pepp på Shakespearetolkningar att jag letade upp Anne Tylers bidrag till 400 årsfirandet av Shakespeares död ”Honung och ättika”. Den baseras på ”Så tuktas en argbigga”, ett verk som jag inte har läst men där jag har sett den moderna filmversionen ”Tio orsaker att hata dig” mer än en gång. ”Honung och ättika” var, liksom ”En vintersaga”, snabbläst och lättsmält trots att det i botten finns tunga frågor om föräldraskap och migration. Det är dock inte de tunga frågorna som hänger kvar efter läsningen utan snarare en känsla av att karaktärerna var mer än lovligt obegripliga. Trots det fastnar jag ändå för dem och boken är helt klart underhållande.

Sammanfattningsvis är jag fortfarande på jakt efter Nesbøs ”Macbeth” och jag känner dessutom att jag vill läsa Shakespeares ”En vintersaga” och ”Så tuktas en argbigga”.

  

 

Semesterspänning

Den hemliga kvinnan av Anna Ekberg har en titel som jag har jättesvårt att komma ihåg, trots att den har en stark koppling till boken. Som tur är behöver inte titeln vara fångande för att boken ska vara bra.  Historien om Helen som tappat minnet och plötsligt en dag hittas av sin riktige make (hon har hittat en ny man) är spännande och ger en liten fläkt av dansk historia. Intrigen blir efter ett tag lite väl tillkrånglad och osannolikt många bitar faller på plats i precis rätt stund, men det är samtidigt ett högt och spännande tempo som håller fast läsaren mest hela tiden.  Det blir säkert en bra film av den här boken inom en inte allt för avlägsen framtid. Som läsning är det en helt ok bok att inleda semestern med.

Koka björn

För 20 år sedan besökte jag Lars Levi Laestadius pörte i Karesuando. Kanske gör det att jag gillar ”Koka Björn” av Mikael Niemi lite extra mycket. Det är kul att ha en bild av var något utspelar sig och det gör mig lite extra nyfiken.

Berättelsen är lätt att fångas av. En död ung flicka, väckelsetider, och en pussellösande präst som ivrigt ledsagar och utbildar ett hittebarn som han har tagit sig an. Det blir en berättelse som överraskar och förfärar en som läsare. Man känner också att man lär sig något lite mer om svensk historia trots att mycket är fiktivt.