”Judit och tant Harriet” – C. Lannebo

Det är så kul att hitta nya barnböcker som både jag och barnen gillar. Just nu har vi precis läst ut ”Judit och tant Harriet” av Charlotta Lannebo. En riktigt fin berättelse om en gammal tant och en liten tjej som träffas och blir vänner. Judit är lite ensam då hennes pappa snickrar och har annat för sig mest hela dagarna. Själv har hon kompisar att leka med, men de leker inga roliga lekar tycker Judit. Som tur är hittar hon Harriet som inte vill att någon ska få veta att hon finns i sin stuga. Med Judits hjälp odlar hon en massa grönsaker som får växa under sommaren. Harriet meddelar Judit att hon snart tänker dö samtidigt som vi får veta mycket om allt som Harriet har gjort som ung – och det är MYCKET! Coolare tant än Harriet får man leta länge efter. Hur många 96-åriga tanter har blivit rivna av en björn, har skjutit en zebra med en pilbåge och bjuder in till vildsvinsjakt om natten? Vad ”livet på en pinne” är förstår vi efter att ha lärt känna Judit och tant Harriet. När boken var slut ville vi alla ha mer av både Judit och tant Harriet. Vi ser fram emot fler böcker av C. Lannebo.

IMG_0184

 

 

Inspirera barns läsande

Veckans fråga i bokbloggsjerkan kommer från Lottens bokblogg. Hur inspirerar man barns läsande?

Jag tror att man både måste låta barn själva välja vad de vill läsa men också guida dem till ny litteratur. Att börja läsa tidigt är så klart bra och att vara noga med de läsläxor som barnen får med sig från skolan. På så vis kan en lätt visa att läsning är viktigt. Biblioteket är toppen för att visa hur mycket litteratur det finns. Det är säkert också bra att själv visa att en läser, men ännu viktigare är nog att läsa högt och ofta för barnen. Då tror jag att en skapar ett positivt tänk kring läsning som något trevligt, mysigt och avkopplande som man gör tillsammans.

När det gäller läsning med ungdomar i skolan (gymnasiet) så tror jag att det mest effektiva är att läsa samma, noga utvalda (inte så lätt), bok för att alla ska kunna hänga med i diskussionen kring läsningen. Det är mycket lättare att prata om berättare, stilfigurer, budskap och kopplingar till andra verk om alla läser samma bok. Ett sätt att underlätta det gemensamma läsandet är också att läsa delar, eller hela boken högt. Förhoppningsvis är det också något som lockar till vidare läsning, eller lyssning, av andra böcker. Jag tror också att det är bra att läsa många noveller tillsammans då det ofta känns lättare att prata/skriva om en hel text istället för ett utdrag ur en text (vilket det ofta kan bli på gymnasiet). Med flera noveller har en också möjlighet att visa på fler författare och ju fler de känner till, ju större är chansen att de hittar någon som de gillar och vill läsa mer av.

Fem favoritkaraktärer

Veckans tema i bokbloggsjerkan är: Topp 5 fiktiva karaktärer som du önskar vore dina bästa vänner (böcker/film/tv).

En favorit när jag var liten var ”Anne på Grönkulla”. Jag läste alla böckerna om henne och gillade att hon var en smart och kul tjej som liten, och en smart och klok kvinna när hon blev äldre. Henne hade jag velat hänga med.

Elisabeth Bennet i ”Stolthet och fördom” är en annan smart kvinna som lever i en tid som fascinerar. Som hennes vän hade jag naturligtvis funnits där som stöttning när Mr. Darcy dyker upp efter sin simtur i dammen…

Junior i ”The absolutely true diary of a part-time Indian” är en kille med mycket humor som jag gärna skulle haft som vän när jag var i gymnasieåldern.

I ”Livet kan börja” som gick på tv under sent 1990-tal så gillade jag kombinationen av olika personligheter som samlades under samma tak. Där hade jag gärna flyttat in just då. Kanske var Anna min favorit – även hon smart och snabbtänkt.

Ifemelu i ”Americanah” är mitt femte val för att hon ger en lite nya perspektiv på världen.

 

 

 

Maus

För några år sedan tipsade en kollega mig om ”Maus” av Art Spiegelman. Den har jag sedan läst med några av mina klasser i svenska och nu läser jag den igen. Varje gång jag tar fram den tycker jag att den är lika bra. Det jag gillar är dels berättandet, där sonen Art vill skriva/rita sin fars berättelse om Förintelsen, men också det nyanserade porträttet av fadern, Vladek. Vladek är som många andra egensinniga äldre män men han är också väldigt tydligt påverkad av sina upplevelser under Förintelsen. Det är intressant att Vladeks berättelse börjar i hans ungdom, före kriget. En ungdom som liknar andras på många vis och som skapar både ett igenkännande men också en viss undran kring Vladek som person (det är inte enbart positiva sidor hos Vladek som vi får se). Vladeks berättelse om Förintelsen är också en berättelse om hur Förintelsen påverkar familjen efter att kriget är slut. Långt, långt efter att kriget är slut och lägren tömda så är det ändå inte över för familjen. ”Maus” är verkligen en bok som är väldigt tacksam att diskutera för att den rymmer så mycket; fruktansvärd historia, kärlek, familjekonflikter och överlevnad.