”I tystnaden begravd” av Tove Alsterdal

I tystnaden begravd” av Tove Alsterdal är en spännande historia om Katrine som upptäcker att hennes demenssjuka mamma äger ett hus i Tornedalen och att någon vill köpa huset till ett rejält överpris. Eftersom hon precis blivit av med sitt journalistjobb i London så beger hon sig till Tornedalen för att avsluta affären och se moderns hus. Väl där upptäcker hon att alla grannar har järnkoll på varandra och att det finns saker i det förflutna som hon inte har en aning om.   En nyfikenhet på sitt ursprung väcks och så småningom beger hon sig till Ryssland för att få veta mer. I grannhuset blir en känd gammal skidåkare brutalt mördad. Och som läsare får vi också följa jakten på mördaren. En jakt som engagerar både Katrine och en pensionerad polis i grannskapet.

”I tystnad begravd” ger också en bild av Sverige under 1900-talet som en inte så ofta läser om, nämligen den som handlar om kommunismens dragningskraft och de svenskar som lämnade Sverige för att finna lyckan i Sovjet. Så för den som gillar historia och mord så är den här boken att rekommendera.

”Beckomberga Ode till min familj” av Sara Stridsberg

Beckomberga Ode till min familj” är den första bok jag läser av Sara Stridsberg. Det kommer att bli fler. Jag gillar hennes, i den här boken, lågmälda stil som väldigt varsamt för läsaren vidare i berättelsen. Jag gillar att den inte har en tydlig kronologi och att det inte är en berättelse som tar slut. ”Ode till Beckomberga”  tror jag att jag kommer att fundera på då och då under ganska lång tid.

Beckomberga blir i Stridsbergs bok ett ganska vänligt ställe. Inte läskigt eller otäckt, men ett ställe som rymmer all världens människor. Alla med sina egna problem. Till Beckomberga kommer Jackie för att träffa sin pappa. En pappa som har svårt att hålla fast i livet och vars egen mamma tog sitt liv. Jackie återvänder ofta till Beckomberga medan hennes mamma, Lone, undviker att gå dit. Som läsare förvånas man över hur en så liten tjej som Jackie kan komma och gå som hon vill på institutionen.

Förutom Jackies berättelse får vi också följa med i tankarna kring bygget av Beckomberga, något som underlättar för mig som inte har sett hur det ser ut, bara hört talas om det. En viktig del av boken är också de parallella berättelserna. Vi får träffa Olof, den siste patienten. En berättelse som visar att det inte är helt enkelt att plötsligt tvingas ut i den vanliga världen igen. Vi möter också Paul, som Jackie har ett förhållande med, läkaren Edward Winterson och Jackies farmor. Personer som väcker ens intresse och vars livsöden får en att fundera.

Jag tyckte väldigt mycket om den här boken. Den väcker så många tankar kring liv och död, institutioners vara eller inte vara, föräldraskap, kärlek och mycket mer.