”The Switch”

The Switch” är den första, och sista, romanen jag kommer att läsa av Olivia Goldsmith. Jag har sett ”First Wives Club” (som bygger på en av hennes romaner) för länge sedan och hade för mig att den var lite småtrevlig. Så tanken med den här boken var att få lite lättsmält sommarunderhållning. Men det är extremt svårt att gilla den här romanen och det känns mycket oklart vem jag någonsin skulle kunna rekommendera den till.

Sylvie är en medelålders kvinna (40) vars barn precis har flyttat hemifrån och vars man har skaffat sig en älskarinna. Hon har, förstår en, förslappats när det gäller utseendet. Borta är den piffiga 30-plussaren och nu har medelålder (snudd på ålderdomen) inträtt. Det är inte bra – en ska vara ung och vacker annars saknar en värde. Att Sylvie trots den begynnande ålderdomen känner sig lycklig med sitt liv, åtminstone fram tills makens otrohet uppdagar sig, är helt oviktigt i sammanhanget. Älskarinnan är allt det som Sylvie inte längre är: ung, inte alltför smart och väldigt vacker. Hon är, utseendemässigt, en kopia av frun för tio år sedan. Den något annorlunda lösningen på problemet med makens otrohet blir här att frun och älskarinnan bildar en sorts pakt som går ut på att de ska byta plats. Frun lyfter sig och älskarinnan äter upp sig, för att sedan byta plats.

Under tiden som de jobbar på förändringen blir Sylvie mer och mer förtjust i älskarinnan och verkar till slut känna sig som en storasyster till henne. Det gör inte berättelsen mer intressant. Det gör inte heller Sylvies teori om varför hon ska förlåta sin man: ”She realized she could forgive Bob because he, like many men, often had very little idea of what he was doing until it was actually done.” Stackars alla världens män som inte vet vad de gör förrän de har gjort det?! Att sedan både släkt och vänner köper bytet av identiteter rakt av var ingen stor överraskning, men fick mig att tröttna ännu mer på boken. Det bekräftar också  ännu mer det genomgående budskapet att det bara är utseendet som är viktigt. Bara de två kvinnorna ser lika ut så märker ingen att de är två helt olika personligheter. Till slut hoppar jag någon rad här och där bara för att ta mig till slutet lite snabbare.

Kanske är ”The Switch” tänkt att vara rolig och samhällskritisk? Efter 330 sidor är det svårt att läsa den som sådan. Istället känner jag att det är extremt svårt att acceptera det som känns som bokens budskap: att kvinnors enda värde ligger i att de på ytan är unga och vackra, och att de viger sitt liv åt att serva sin man non stop. Det är också svårt att köpa bilden av en 40 årig kvinna som en kvinna på väg mot livets slut. En kvinna vars enda hopp om fortsatt lycka ligger i att hon lyfter sig tillbaka till ungdomen.

Det intressanta med den här boken blev istället vem som har skrivit den. Jag blev tvungen att googla Olivia Goldsmith. Den andra länken i söklistan var en artikel om att Goldsmith hade dött efter en skönhetsoperation. I Wikipedia hittade jag en länk om att Suzanne Vega skrivit en låt om Goldsmith’s tragiska bortgång och den kan jag rekommendera:

 

Lämna ett svar

E-postadressen publiceras inte. Obligatoriska fält är märkta *

Denna webbplats använder Akismet för att minska skräppost. Lär dig hur din kommentardata bearbetas.