”Vända hem” – Yaa Gyasi

Vända hem” är en fantastisk, och förfärlig, berättelse om slaveriet och en släkts öde från 1700-talets Afrika till 1900-talets Amerika och Afrika. Vi får följa släkten genom att tillfälligt möta en generation i taget, både i Afrika och Amerika. Varje kapitel blir en berättelse om en specifik person och det häftiga här är att alla personliga öden griper tag i en. Men det är många livsöden och släktträdet i början av boken är till stor hjälp när det har blivit en lucka i läsandet.

Samtidigt som jag läste den här, läste jag också Jason Diakités ”En droppe midnatt”. Böckerna bekräftar varandras bild av de svartas situation i USA under 1800-1900-talen och hur den fortsatta segregeringen efter inbördeskriget har lett fram till dagens situation i USA.

I ”En droppe midnatt” är också konflikten mellan far och son central. En konflikt som fascinerande nog verkar gå i arv. Intressant är också att berättelsen vi får ta del av till väldigt stor del handlar om Jason Diakités fars historia, och faderns släkt. Det finns alltså utrymme för både moderns historia, och en del 2 i Jasons egen historia då många bitar saknas. Förhoppningsvis kommer det så småningom.

 

”Fyren mellan haven” – M.L.Stedman

I ”Fyren mellan haven” spolas en bebis iland på en ö utanför Australiens västkust. Fyrvaktarparet, som har haft stora svårigheter att själva få barn, bestämmer sig för att behålla barnet. De gör det förbjudna, både moraliskt och enligt fyrvaktarnas reglemente, och hur det påverkar dem själva och alla i deras närhet är den resa som vi som läsare får följa med på.

M.L. Stedman är mycket skicklig på att få läsaren att förstå hur man faktiskt kan stjäla ett barn och tro att det är bäst för alla. Det är svårt att som läsare döma paret. Hon visar också på hur förluster av nära anhöriga ständigt finns med oss alla. Alldeles särskilt påtagligt blir det eftersom romanen utspelar sig efter första världskriget, ett krig där flera av huvudkaraktärernas släktingar deltog och dog. Det finns många livsöden som ges alldeles lagom utrymme i den här romanen, och alla öden skapar sympati för den enskilda människan och varför just den är som den är.

Det som blir kvar att fundera på efter att ha läst ”Fyren mellan haven” är just förlusterna. Alla är drabbade, men naturligtvis på olika sätt, och ingen är opåverkad av sin förlust. Frågan är hur man kan få ett bra liv trots den saknad som alltid finns efter förlorade nära och kära. Ett litet svar, eller kanske bara ett tips på vägen, ges i boken.

Den här boken, och framförallt alla dess karaktärer och deras livsbekymmer, gillade jag skarpt.

”Tio över ett” av Ann-Helén Laestadius

Tanken på att man flyttar en hel stad är fascinerande och att få läsa en roman om det är ett bra substitut när man bor för långt bort för att faktiskt kunna se det på plats. I ”Tio över ett” är det Maja som berättar sin historia om stadsflytten. Hon är en av de som tvingas flytta och som inte vill det. Samtidigt som hon vill bo kvar i sitt hem så är hon livrädd för att gruvan ska rasa över hennes pappa som jobbar där eller att familjen och huset ska rasa ner i gruvan. Varje natt sätter hon klockan på tio över ett, den tid då de spränger, för att ha en chans att rädda sig och sin familj.

Parallellt med stadsflytten, och Majas rädsla för gruvan, får vi också följa Majas liv i skolan där hon är förälskad i en kille och där hennes bästa kompis är på väg att flytta från Kiruna. Det är en jobbig tid både för Maja och för staden, något som Laestadius får fram på ett fint sätt. ”Tio över ett” är en påminnelse om hur jobbigt det kan vara att bryta upp från ett hem och hur jobbigt det också är att växa upp. En bok som kan passa de flesta åldrar.

”Simma med de drunknade” av Lars Mytting

I ”Simma med de drunknade” får vi möta en ung man med en dramatisk bakgrund. Hans föräldrar dog i Frankrike av kvarbliven gas från första världskriget samtidigt försvann han själv, då tre år gammal, i fyra dagar och återfanns sen oförklarligt många mil bort.

Edvard som pojken heter växer sedan upp på en gård i Norge hos sin farmor och farfar. Farfaderns död triggar igång frågor kring det förflutna. Edvard ger sig ut på jakt efter svar och hamnar på Shetlandsöarna och tillbaka till Frankrike.

”Simma med de drunknade” är en roman om att hitta sitt ursprung och få svar på sånt som det länge undvikits att prata om. Som fond till det används andra världskriget och hur ett krig på olika sätt kan splittra familjer. Läsaren får också en tydlig inblick i att kriget fortsätter att påverka människor långt efter det att freden har slutits. Det är en intressant berättelse men jag har svårt att fångas av karaktärerna. Edvard säger att han har svårt med känslor och så är det också för mig som läsare. Känslorna för karaktärerna fattas, men det är ändå en klart underhållande berättelse.

”Priset på vatten i Finistére” av Bodil Malmsten

Bodil Malmsten har jag, av oklar anledning, läst väldigt lite av. Nu har jag läst något mer och jag gillar henne skarpt. ”Priset på vatten i Finistére” handlar om att bryta upp och börja på nytt i ett annat land, att odla sin trädgård och att hantera sin skrivkramp, och sin vardag, samt att komma in i ett annat språk.

Bokens huvudperson flyttar till Finistére från Sverige. Det är en flytt som präglas av ett missnöje med det gamla hemlandet och förälskelsen i det nya, en stor kärlek till det nya huset, och framförallt den nya trädgården som fylls med diverse växter, och förhoppningar om en ljus framtid i det nya landet. På ett ganska stillsamt sätt förmedlas många tankar kring tillståndet i världen, Frankrike, Sverige och trädgården. Berättelsen har ett fint slut, och mitt intresse för att läsa mer av Malmsten har fått ny energi.

”Mandelhjärtat” av Kerstin Lundberg Hahn

Igår läste vi ut ”Mandelhjärtat” av Kerstin Lundberg Hahn här hemma. Alla var rörande överens om att det var en riktigt bra bok och betyget: ”Tror du det finns fler böcker som den här som vi kan låna?” är nog det bästa man kan få.

”Mandelhjärta” handlar om Oscar som drömmer om ett husdjur, och det husdjuret ska vara en hund. Han är nästan helt ensam i klassen om att inte ha något husdjur och känner en enorm längtan efter att få ett. Det blir flera fina möten med hundar och komiska förvecklingar som vi får följa Oscar genom. Att skratt högt när man läser är inte så vanligt, men när vi läser den här boken så gör vi det.

Oscar har två bästisar, Bie och Hugo. Bie är dessutom hans flickvän, något som visar sig vara lite komplicerat då Bie och Hugo verkar komma varandra väldigt nära. Åtminstone som Oscar ser det.

Samtidigt som Oscar längtar sig fördärvad efter en hund längtar hans föräldrar efter ett barn till, en dröm som visar sig svår att kombinera med Oscars husdjursdröm. Som tur är så finns det andra sätt att lösa hunddrömmen på.

Vardagens bekymmer är många och oerhört charmigt beskrivna i ”Mandelhjärta”. Det här är en bok som man blir alldeles glad och varm i hjärtat av att läsa. Fler sådana här böcker till alla lässugna barn och vuxna tack!

”I tystnaden begravd” av Tove Alsterdal

I tystnaden begravd” av Tove Alsterdal är en spännande historia om Katrine som upptäcker att hennes demenssjuka mamma äger ett hus i Tornedalen och att någon vill köpa huset till ett rejält överpris. Eftersom hon precis blivit av med sitt journalistjobb i London så beger hon sig till Tornedalen för att avsluta affären och se moderns hus. Väl där upptäcker hon att alla grannar har järnkoll på varandra och att det finns saker i det förflutna som hon inte har en aning om.   En nyfikenhet på sitt ursprung väcks och så småningom beger hon sig till Ryssland för att få veta mer. I grannhuset blir en känd gammal skidåkare brutalt mördad. Och som läsare får vi också följa jakten på mördaren. En jakt som engagerar både Katrine och en pensionerad polis i grannskapet.

”I tystnad begravd” ger också en bild av Sverige under 1900-talet som en inte så ofta läser om, nämligen den som handlar om kommunismens dragningskraft och de svenskar som lämnade Sverige för att finna lyckan i Sovjet. Så för den som gillar historia och mord så är den här boken att rekommendera.

”Beckomberga Ode till min familj” av Sara Stridsberg

Beckomberga Ode till min familj” är den första bok jag läser av Sara Stridsberg. Det kommer att bli fler. Jag gillar hennes, i den här boken, lågmälda stil som väldigt varsamt för läsaren vidare i berättelsen. Jag gillar att den inte har en tydlig kronologi och att det inte är en berättelse som tar slut. ”Ode till Beckomberga”  tror jag att jag kommer att fundera på då och då under ganska lång tid.

Beckomberga blir i Stridsbergs bok ett ganska vänligt ställe. Inte läskigt eller otäckt, men ett ställe som rymmer all världens människor. Alla med sina egna problem. Till Beckomberga kommer Jackie för att träffa sin pappa. En pappa som har svårt att hålla fast i livet och vars egen mamma tog sitt liv. Jackie återvänder ofta till Beckomberga medan hennes mamma, Lone, undviker att gå dit. Som läsare förvånas man över hur en så liten tjej som Jackie kan komma och gå som hon vill på institutionen.

Förutom Jackies berättelse får vi också följa med i tankarna kring bygget av Beckomberga, något som underlättar för mig som inte har sett hur det ser ut, bara hört talas om det. En viktig del av boken är också de parallella berättelserna. Vi får träffa Olof, den siste patienten. En berättelse som visar att det inte är helt enkelt att plötsligt tvingas ut i den vanliga världen igen. Vi möter också Paul, som Jackie har ett förhållande med, läkaren Edward Winterson och Jackies farmor. Personer som väcker ens intresse och vars livsöden får en att fundera.

Jag tyckte väldigt mycket om den här boken. Den väcker så många tankar kring liv och död, institutioners vara eller inte vara, föräldraskap, kärlek och mycket mer.