”Den frusna trädgården”

Den frusna trädgården” av Kristin Hannah vill berätta en viktig historia om Leningrads belägring under andra världskriget, det är bra. Jag gillar ofta historiska romaner, kanske extra mycket när kvinnor har huvudrollen.

Men, det finns fler berättelser i ”Vinterträdgården” och de överskuggar det som känns viktigt, intressant och spännande. Ramberättelsen ger oss en kylig, rysk kvinna och hennes två fantastiska, begåvade och vackra döttrar i USA. I dessa vackra och talangfulla kvinnors liv finns egentligen bara ett problem; moderns kyla och ointresse för döttrarna. Som tur är finns det en fantastisk far som alltid har funnits där för sina döttrar och som dessutom älskat sin kyliga frun över allt annat. När han blir sjuk sätts hjulen i rullning och döttrarna försöker på olika sätt hantera förlusten och den kyliga modern. Det är nu vi hamnar i Leningrad. Vi har fått veta att modern är en god sagoberätterska, den enda sida hos henne som döttrarna har uppskattat. Moderns saga vävs in i berättelsen och blir en allt större del av den.

”Den frusna trädgården” börjar lovande men, döttrarna och fadern och berättelsen blir till slut alla för perfekta, trots att brister och tillkortakommanden tas upp. Mystiken saknas då Hannah är alltför ivrig att berätta allt för läsaren. Lösa trådar saknas helt i slutet av boken, allt får en förklaring. Det lämnar ytterst lite utrymme för egna tankar hos läsaren, vilket känns lite tråkigt. Att slutet blir lyckligt kommer inte som en överraskning men det är dessutom tillrättalagt så att inga orosmoln ska vila över karaktärerna, eller läsaren. Det blir för mycket för mig. Till slut är det ändå sagan/berättelsen om Leningrads belägring som stannar kvar hos mig och som gör att ”Den frusna trädgården” känns som en ok semesterläsning.

”Öppnas i händelse av min död” – Liane Moriarty

Öppnas i händelse av min död” gav jag först bort som julklapp innan jag själv fick tillfälle att läsa den.

Berättelsen kretsar kring tre kvinnors liv: Cecilia, Tess och Rachel. Cecilia är den perfekta hustrun, med den perfekta maken, de perfekta barnen och det perfekta livet. Hon, och berättaren är väl medvetna om hur extremt perfekt hon är och påminner ofta läsaren om det. Men så drabbas hon av livets brutalitet, och sitt livs chock, när hon öppnar sin makes brev, det han skrivit ”i händelse av min död”.

Den andra kvinnan är Tess som lever ett harmoniskt liv med sin man, sin son och sin kusin som är som en syster för henne. Även hon drabbas av en livschock som hon måste ta sig igenom.

Den tredje kvinnan, Rachel, är lite äldre och drabbades av sitt livs chock för över tjugo år sedan. Hennes dotter blev mördad och mördaren hittades aldrig. Hon har dessutom ett komplicerat förhållande till sin sonhustru och agerar lätt apatiskt i  förhållande till sonen. Den som betyder något i hennes liv är den lille sonsonen.

Dessa tre kvinnor rör sig i samma stad och kring samma skola. Alla tre ställs inför intressanta och livsavgörande val, men trots det känner jag en viss mättnad av alla välputsade fasader som ska hållas uppe. Särskilt som den som ska hålla fasaden uppe alltid är kvinna.

Moriarty har en överraskande iver att ge allt en förklaring. Den allvetande berättaren i ”Öppnas i händelse av min död” blir lite för allvetande och berättelsen hade gynnats av att berättaren hade hållit inne med lite mer av sin kunskap. Men Moriarty har också en förmåga att på ett humoristiskt sätt fånga tankar som jag tror att många kvinnor kan känna igen sig i. ”Öppnas i händelse av min död” är en fascinerande och fångande bok, men kanske inte en bok som stannar kvar hos läsaren så länge.

 

”Himmelsdalen” – Marie Hermanson

Himmelsdalen” av Marie Hermanson handlar om två bröder, tvillingar, som skiljs åt redan när de är väldigt små. Max och Daniel är enäggstvillingar men mycket olika till sättet som bebisar. De växer upp med varsin förälder och träffas mycket sällan. När de blivit vuxna så kontaktar Max, Daniel och vill att han ska komma och besöka honom i Schweiz där han vistas på någon sorts ”rehabilitering”. I själva verket är han instängd i en dal som är helt avspärrad från omvärlden. Där har man samlat psykopater i förhoppningen att med experimentell forskning kunna förstå/bota dem. Daniel kommer dit och förundras över det märkliga samhället, det blir ganska svårgreppbart för honom utifrån den information han har fått från Max. Max lyckas övertala honom att de ska byta identitet och sen försvinner han. Daniel lämnas att klara sig i Himmelsdalen själv. Och det han upptäcker och hur han försöker att klara sig är en riktigt spännande historia som håller nästan hela vägen. Slutet blir lite för ”hollywoodskt” för min smak. Men det skulle funka utmärkt som film. ”Himmelsdalen” som läsupplevelse lockar dessutom till mer läsning av Marie Hermanssons böcker. Jag vill gärna läsa mer.

”Hausfrau” – Jill Alexander Essbaum

Hausfrau” av Jill Alexander Essbaum är en roman om livet som hemmafru i Schweiz. Ett land som på ytan verkar likt det USA som huvudpersonen kommer ifrån men ändå ett land som hon aldrig lyckas anpassa sig till. Man och tre barn räcker inte för att fylla Annas liv. En psykolog hjälper inte heller och en språkkurs ger visserligen både en vän och en älskare, men ingen tillhörighet. Anna hör inte till Schweiz men inte heller till USA. Hennes föräldrar är döda och hon har ingen direkt kontakt med tidigare vänner eller släkten i USA. Istället för att försöka skaffa sig ett liv i Schweiz så plågar Anna sig själv, och läsaren, med sina älskare. Det är jobbigt att läsa om hennes möten med dem och en önskar hett att hon ska ta sig ur sin apati och göra något, vad som helst, för att må bättre.

Det är svårt att veta vem en skulle kunna rekommendera ”Hausfrau” till. Det är läsning som får en att må dåligt, men det är också väldigt välskrivet. Det går att sätta sig in i Annas liv och hennes situation i Schweiz, men det är också lätt att som läsare känna att en gärna skulle lägga undan boken utan att läsa klart. Det är så väldigt få ljuspunkter att läsningen blir lika outhärdlig för läsaren, som livet i Schweiz är för Anna.

 

”Utan personligt ansvar” – Lena Andersson

”Utan personligt ansvar” är en bok om Ester Nilssons desperata sökande efter en man att dela sitt liv med. Hon går rakt på sin första förälskelseimpuls och kör sen vidare på den oavsett vilken respons hon får från mannen ifråga. Att han är gift är inget problem, och att han inte verkar speciellt intresserad är helt ointressant så länge det finns någon sorts pågående kommunikation dem emellan. Som läsare vill jag bara skaka om människan och få henne att sluta se ett förhållande och kärlek där det inget finns. Samtidigt kan jag inte sluta läsa och fascineras av Esters förmåga att tolka allt som sägs och görs som att ett fast förhållande snart kommer att vara en realitet. Andersson är väldigt bra på att visa hur en mycket smart kvinna tillåter sig att bli helt stockdum av förälskelse. En bok att må smått dåligt av på ett underhållande sätt.