”Mandelhjärtat” av Kerstin Lundberg Hahn

Igår läste vi ut ”Mandelhjärtat” av Kerstin Lundberg Hahn här hemma. Alla var rörande överens om att det var en riktigt bra bok och betyget: ”Tror du det finns fler böcker som den här som vi kan låna?” är nog det bästa man kan få.

”Mandelhjärta” handlar om Oscar som drömmer om ett husdjur, och det husdjuret ska vara en hund. Han är nästan helt ensam i klassen om att inte ha något husdjur och känner en enorm längtan efter att få ett. Det blir flera fina möten med hundar och komiska förvecklingar som vi får följa Oscar genom. Att skratt högt när man läser är inte så vanligt, men när vi läser den här boken så gör vi det.

Oscar har två bästisar, Bie och Hugo. Bie är dessutom hans flickvän, något som visar sig vara lite komplicerat då Bie och Hugo verkar komma varandra väldigt nära. Åtminstone som Oscar ser det.

Samtidigt som Oscar längtar sig fördärvad efter en hund längtar hans föräldrar efter ett barn till, en dröm som visar sig svår att kombinera med Oscars husdjursdröm. Som tur är så finns det andra sätt att lösa hunddrömmen på.

Vardagens bekymmer är många och oerhört charmigt beskrivna i ”Mandelhjärta”. Det här är en bok som man blir alldeles glad och varm i hjärtat av att läsa. Fler sådana här böcker till alla lässugna barn och vuxna tack!

”Passa bollen! ropar Kosse”

När en letar efter barnböcker på biblioteket så känns det som att det finns en uppsjö av fotbollsböcker riktade till 6-12 åringar, men alla har en kille som huvudperson. Det har inte intresserat mina tjejer någon gång. Men så hittade vi ”Passa bollen! ropar Kosse” av Anja Gatu och då ville de gärna låna.

Kosse älskar fotboll men får inte vara med sina äldre bröder och spela. Hennes kompis Emma tycker inte att det är roligt att spela men när skolan ska få vara med i en riktig turnering lyckas Kosse övertala henne att de ska träna inför den tillsammans.

Hur mycket av boken som bygger på fakta om Kosovare Asllani, som är bokens förebild, vet jag inte. Men bokens Kosse är en helt vanlig tjej som har lätt för fotboll och svårt för att prata inför klassen i skolan. Jag tror att många små tjejer kan inspireras av den duktiga fotbollstjejen Kosse och samtidigt känna igen sig i hur det är att ha storasyskon och att gå i skolan. Den här boken gillade vi.

”Judit och tant Harriet” – C. Lannebo

Det är så kul att hitta nya barnböcker som både jag och barnen gillar. Just nu har vi precis läst ut ”Judit och tant Harriet” av Charlotta Lannebo. En riktigt fin berättelse om en gammal tant och en liten tjej som träffas och blir vänner. Judit är lite ensam då hennes pappa snickrar och har annat för sig mest hela dagarna. Själv har hon kompisar att leka med, men de leker inga roliga lekar tycker Judit. Som tur är hittar hon Harriet som inte vill att någon ska få veta att hon finns i sin stuga. Med Judits hjälp odlar hon en massa grönsaker som får växa under sommaren. Harriet meddelar Judit att hon snart tänker dö samtidigt som vi får veta mycket om allt som Harriet har gjort som ung – och det är MYCKET! Coolare tant än Harriet får man leta länge efter. Hur många 96-åriga tanter har blivit rivna av en björn, har skjutit en zebra med en pilbåge och bjuder in till vildsvinsjakt om natten? Vad ”livet på en pinne” är förstår vi efter att ha lärt känna Judit och tant Harriet. När boken var slut ville vi alla ha mer av både Judit och tant Harriet. Vi ser fram emot fler böcker av C. Lannebo.

IMG_0184

 

 

Katitzi

Katitzi har inköpts till barnens födelsedagar på sistone och båda är helt fast. Det finns så oerhört mycket att prata om. Romernas situation i Sverige förr i tiden, men också nu, hur man behandlade barn förr i tiden, barngiftermål, hur skolan var då jämfört med nu och mycket mer. Språket i böckerna är inte enkelt men leder till nyfikenhet. Det blir många diskussioner kring vad olika ord betyder och att det kan vara viktigt vilket ord man väljer att använda om det finns två som betyder ungefär samma sak.

En del av spänningen med böckerna är också att Katitzi och hennes familj inte är påhittade och att de finns än idag. Det leder också till många funderingar; lever Katitzi? lever Rosa? Lena? Vem är egentligen Angelica som har skrivit förordet? Varför har hon skrivit det? Vad gör Rosa idag? Hur kan man vara så gammal och fortfarande jobba? Finns det några bilder på Rosa och Katitzi? Skulle vi klara att leva så som Katitzi och hennes familj levde?

Jag älskade själv Katitziböckerna när jag var liten så det känns jättekul att få uppleva det igen som vuxen.