Kalmars jägarinnor

I Kalmars jägarinnor av Tove Folkesson kastas man tillbaka till 90-talet med hjälp av musik och godis som alla som växte upp då minns. Gick man dessutom på gymnasiet då så känner man också igen festerna. Kanske är det de bitarna som får mig att fortsätta läsa. Det är inte så lätt att fastna för karaktärerna. Jag blandar ihop dem och de blir mer en grötig grupp än enskilda individer. Men kanske är det också det som är meningen. De drar tillsammans fram genom gymnasieåren på ständig jakt efter nya kickar och på flykt från familjer och problem. Så länge de är beroende av sina föräldrar och fortfarande går i skolan så håller de ihop som om vänskapen ska vara för alltid. Men då och då kommer små glimtar av något annat. De små glimtarna är det som kanske kommer att få mig att läsa nästa del också.

Läsutmaning för vuxna

Stadsbiblioteket i Karlstad har i flera år haft en sommarläsutmaning för barn. I år finns det en utmaning för vuxna också. För att klara utmaningen ska man ha läst fem böcker i olika förbestämda kategorier som man kan välja mellan. Jag har nått till fem men jobbar vidare för att hinna så många kategorier som möjligt innan sommaren är slut. Kategorin för tillfället är: ”Bok vald efter omslag”. Jag har många gånger dragits till omslaget på ”Miniatyrmakaren” och tänkt att jag vill läsa den. Förra veckan fick jag möjlighet att låna den och nu är jag igång med läsningen. Än så länge så gillar jag både omslaget och boken. Vi får se om det håller i sig.

”I tystnaden begravd” av Tove Alsterdal

I tystnaden begravd” av Tove Alsterdal är en spännande historia om Katrine som upptäcker att hennes demenssjuka mamma äger ett hus i Tornedalen och att någon vill köpa huset till ett rejält överpris. Eftersom hon precis blivit av med sitt journalistjobb i London så beger hon sig till Tornedalen för att avsluta affären och se moderns hus. Väl där upptäcker hon att alla grannar har järnkoll på varandra och att det finns saker i det förflutna som hon inte har en aning om.   En nyfikenhet på sitt ursprung väcks och så småningom beger hon sig till Ryssland för att få veta mer. I grannhuset blir en känd gammal skidåkare brutalt mördad. Och som läsare får vi också följa jakten på mördaren. En jakt som engagerar både Katrine och en pensionerad polis i grannskapet.

”I tystnad begravd” ger också en bild av Sverige under 1900-talet som en inte så ofta läser om, nämligen den som handlar om kommunismens dragningskraft och de svenskar som lämnade Sverige för att finna lyckan i Sovjet. Så för den som gillar historia och mord så är den här boken att rekommendera.

”Beckomberga Ode till min familj” av Sara Stridsberg

Beckomberga Ode till min familj” är den första bok jag läser av Sara Stridsberg. Det kommer att bli fler. Jag gillar hennes, i den här boken, lågmälda stil som väldigt varsamt för läsaren vidare i berättelsen. Jag gillar att den inte har en tydlig kronologi och att det inte är en berättelse som tar slut. ”Ode till Beckomberga”  tror jag att jag kommer att fundera på då och då under ganska lång tid.

Beckomberga blir i Stridsbergs bok ett ganska vänligt ställe. Inte läskigt eller otäckt, men ett ställe som rymmer all världens människor. Alla med sina egna problem. Till Beckomberga kommer Jackie för att träffa sin pappa. En pappa som har svårt att hålla fast i livet och vars egen mamma tog sitt liv. Jackie återvänder ofta till Beckomberga medan hennes mamma, Lone, undviker att gå dit. Som läsare förvånas man över hur en så liten tjej som Jackie kan komma och gå som hon vill på institutionen.

Förutom Jackies berättelse får vi också följa med i tankarna kring bygget av Beckomberga, något som underlättar för mig som inte har sett hur det ser ut, bara hört talas om det. En viktig del av boken är också de parallella berättelserna. Vi får träffa Olof, den siste patienten. En berättelse som visar att det inte är helt enkelt att plötsligt tvingas ut i den vanliga världen igen. Vi möter också Paul, som Jackie har ett förhållande med, läkaren Edward Winterson och Jackies farmor. Personer som väcker ens intresse och vars livsöden får en att fundera.

Jag tyckte väldigt mycket om den här boken. Den väcker så många tankar kring liv och död, institutioners vara eller inte vara, föräldraskap, kärlek och mycket mer.

 

”Min fantastiska väninna”

När jag hade läst klart ”Min fantastiska vännina” av Elena Ferrante så försökte jag få tag på fortsättningen på biblioteket, och för första gången på länge så ställde jag mig i kö på en bok. Problemet med det visade sig vara att jag är fjortonde i kön och boken finns inte på biblioteket än. Så sommaren 2017 blir det kanske min tur…

 

Tillbaka till boken som jag har läst: ”Min fantastiska väninna”. Det är en bok om hur det är att växa upp i arbetarkvarteren i Neapel, med mycket små möjligheter att vidareutbilda sig och med mycket starka könsbundna roller att falla in i för de unga tjejerna och killarna.

Att våga gå emot traditionen och skaffa en utbildning, eller att ens hitta en orsak till varför man ska utbilda sig, är inte lätt. Kanske är det därför en fastnar för Lila och Elena. Lila är inte som alla andra och har ett enorm sug efter att lära sig saker. Hon är bäst och snabbast på att lära sig allt i skolan, dessutom är hon en tuff tjej som ingen sätter sig på. Elena inspireras och utmanas av Lila. Trots att mammorna är hemma, eller kanske just därför, så är det snarare papporna som står på flickornas sida när det gäller att fortsätta utbilda sig. Men, utbildning ses inte som viktigt och få verkar se några fördelar med det. Vi träffar flickorna tidigt i livet och får följa deras skolgång och tonårsliv. Båda flickorna har föräldrar som sällan finns där för dem, kanske beroende på att livet är tufft för familjerna. Fäderna jobbar för att försörja sina familjer hjälpligt och mödrarna arbetar i hemmet. Ingen tar sig ut ifrån kvarteren där de bor.

Vänskap och avundsjuka går hand i hand för Elena när det gäller Lila. Hon är beroende av Lilas uppmärksamhet och vänskap samtidigt som hon är enormt avundsjuk så fort Lila är bättre i skolan, eller om Lila på något sätt ligger före henne. Hur Lila känner får vi inte veta lika mycket om trots att hon är både berättelsens stjärna, och gåta. Eller kanske just därför, en stjärna kräver lite mystik. Boken inleds med att hon har försvunnit och att Elena antas veta var hon kan finnas. Genom bokens inledning förstår vi också att både Elena och Lila är vuxna, men när vi lämnar dem i första boken så är de fortfarande tonåringar. Jag ser fram emot att läsa fortsättningen. Det får nog bli ett inköp.

Vill man läsa mer om hur det är att växa upp som tjej i en arbetarfamilj i Italien så kan man, i väntan på del två av Ferrantes bok, läsa Silvia Avallones ”Stål”. Båda böckerna ger mersmak när det gäller samtida italiensk litteratur. Båda ger också mycket att tänka på kring jämställdhet och klassfrågor.

 

 

”Hur man botar en feminist” – Nanna Johansson

Mina förhoppningar när jag började läsa ”Hur man botar en feminist” var att det skulle vara en bok i samma anda som Liv Strömqvists seriealbum. Och jag blev inte helt besviken, det finns samma intresse för att gräva runt i vad som ses som norm i samhället/livet. Men i jämförelse med  Strömqvists böcker så känns ”Hur man botar en feminist” lite lösare sammanhållen, och flera av delarna blir lite för utdragna som till exempel alla svar på jobbannonser och de avslutande målarboksbilderna. Trots att det blir lite för mycket av en del bitar så är boken mycket underhållande och jag sitter och småler när jag läser. Det jag gillar mest är nog den stora mixen av serier, annonssvar, en novell, collage och annat kul som finns med. Det jag ogillar är att jag inte alltid förstår kopplingen till bokens titel. Var finns kopplingen mellan köttätande och feminism? Kanske ska jag bara acceptera att bokens titel inte nödvändigtvis måste vara en röd tråd genom precis hela dess innehåll? Kanske förstår jag den bättre när jag läser om den?

”Utan personligt ansvar” – Lena Andersson

”Utan personligt ansvar” är en bok om Ester Nilssons desperata sökande efter en man att dela sitt liv med. Hon går rakt på sin första förälskelseimpuls och kör sen vidare på den oavsett vilken respons hon får från mannen ifråga. Att han är gift är inget problem, och att han inte verkar speciellt intresserad är helt ointressant så länge det finns någon sorts pågående kommunikation dem emellan. Som läsare vill jag bara skaka om människan och få henne att sluta se ett förhållande och kärlek där det inget finns. Samtidigt kan jag inte sluta läsa och fascineras av Esters förmåga att tolka allt som sägs och görs som att ett fast förhållande snart kommer att vara en realitet. Andersson är väldigt bra på att visa hur en mycket smart kvinna tillåter sig att bli helt stockdum av förälskelse. En bok att må smått dåligt av på ett underhållande sätt.

Långa böcker

En bok behöver inte vara lång för att kännas lång. De två senaste böcker jag läst har känts väldigt långa, mycket längre än de egentligen var. ”Autografjägaren” av Zadie Smith var den första. Inledningen var verkligen fångande med en döende far som tar med sig sin son och två kompisar på wrestling och dör – av något helt annat än sin sjukdom. Tyvärr är resten av boken mer en transportsträcka till slutet som inte heller det känns så engagerande. Ändå är det svårt att lägga den ifrån sig. Den känns välskriven och genomtänkt men det räcker inte för mig just nu. Kanske har jag bara valt att läsa den vid fel tidpunkt.

”Jag heter inte Miriam” av Maj-Gull Axelsson var den andra långa boken. En mycket angelägen bok då romer fortfarande förföljs och lever i utanförskap i hela Europa. Kanske försöker Axelsson att berätta för många historier. Miriam/Malikas upplevelser av kriget och Sverige efter kriget är väldigt intressant, men det är också berättelsen om den av sorg, och ilska, skadade familjen som hon gifter in sig i. Även den unga Camillas egen berättelse, om att vara ensamstående, läkarstudent med ett komplicerat förhållande till sina egna föräldrar, är intressant i sig och skulle kunna utgöra stoff till en egen bok. Alla med minsta lilla historieintresse skulle nog finna ”Jag heter inte Miriam” intressant. Men skulle jag rekommendera en bok som rör romer i Sverige och hur deras situation har sett ut här under senare delen av 1900-talet så skulle det bli ”Den dag jag blir fri: en bok om Katarina Taikon” av Lawen Mohtadi.