Maus

För några år sedan tipsade en kollega mig om ”Maus” av Art Spiegelman. Den har jag sedan läst med några av mina klasser i svenska och nu läser jag den igen. Varje gång jag tar fram den tycker jag att den är lika bra. Det jag gillar är dels berättandet, där sonen Art vill skriva/rita sin fars berättelse om Förintelsen, men också det nyanserade porträttet av fadern, Vladek. Vladek är som många andra egensinniga äldre män men han är också väldigt tydligt påverkad av sina upplevelser under Förintelsen. Det är intressant att Vladeks berättelse börjar i hans ungdom, före kriget. En ungdom som liknar andras på många vis och som skapar både ett igenkännande men också en viss undran kring Vladek som person (det är inte enbart positiva sidor hos Vladek som vi får se). Vladeks berättelse om Förintelsen är också en berättelse om hur Förintelsen påverkar familjen efter att kriget är slut. Långt, långt efter att kriget är slut och lägren tömda så är det ändå inte över för familjen. ”Maus” är verkligen en bok som är väldigt tacksam att diskutera för att den rymmer så mycket; fruktansvärd historia, kärlek, familjekonflikter och överlevnad.