Kalmars jägarinnor

I Kalmars jägarinnor av Tove Folkesson kastas man tillbaka till 90-talet med hjälp av musik och godis som alla som växte upp då minns. Gick man dessutom på gymnasiet då så känner man också igen festerna. Kanske är det de bitarna som får mig att fortsätta läsa. Det är inte så lätt att fastna för karaktärerna. Jag blandar ihop dem och de blir mer en grötig grupp än enskilda individer. Men kanske är det också det som är meningen. De drar tillsammans fram genom gymnasieåren på ständig jakt efter nya kickar och på flykt från familjer och problem. Så länge de är beroende av sina föräldrar och fortfarande går i skolan så håller de ihop som om vänskapen ska vara för alltid. Men då och då kommer små glimtar av något annat. De små glimtarna är det som kanske kommer att få mig att läsa nästa del också.

Blybröllop

Blybröllop”, av Sara Paborn, är en snabbläst bok om ett, i dubbel bemärkelse, tungt ämne. Ett uselt äktenskap kulminerar när frun bestämmer sig för att blyförgifta sin make. Hon är mycket detaljerad i sin beskrivning av hur det går till, men också i beskrivningen av det kärlekslösa äktenskapet där maken under åratal aldrig ser och konstant nedvärderar allt som är viktigt och intressant för henne. Det är lätt att förstå hennes frustration men kanske inte lika lätt att förstå varför maken behöver förgiftas. Trots det så är det underhållning som man dras med i och gärna vill veta upplösningen på.

”Vända hem” – Yaa Gyasi

Vända hem” är en fantastisk, och förfärlig, berättelse om slaveriet och en släkts öde från 1700-talets Afrika till 1900-talets Amerika och Afrika. Vi får följa släkten genom att tillfälligt möta en generation i taget, både i Afrika och Amerika. Varje kapitel blir en berättelse om en specifik person och det häftiga här är att alla personliga öden griper tag i en. Men det är många livsöden och släktträdet i början av boken är till stor hjälp när det har blivit en lucka i läsandet.

Samtidigt som jag läste den här, läste jag också Jason Diakités ”En droppe midnatt”. Böckerna bekräftar varandras bild av de svartas situation i USA under 1800-1900-talen och hur den fortsatta segregeringen efter inbördeskriget har lett fram till dagens situation i USA.

I ”En droppe midnatt” är också konflikten mellan far och son central. En konflikt som fascinerande nog verkar gå i arv. Intressant är också att berättelsen vi får ta del av till väldigt stor del handlar om Jason Diakités fars historia, och faderns släkt. Det finns alltså utrymme för både moderns historia, och en del 2 i Jasons egen historia då många bitar saknas. Förhoppningsvis kommer det så småningom.

 

”Tio över ett” av Ann-Helén Laestadius

Tanken på att man flyttar en hel stad är fascinerande och att få läsa en roman om det är ett bra substitut när man bor för långt bort för att faktiskt kunna se det på plats. I ”Tio över ett” är det Maja som berättar sin historia om stadsflytten. Hon är en av de som tvingas flytta och som inte vill det. Samtidigt som hon vill bo kvar i sitt hem så är hon livrädd för att gruvan ska rasa över hennes pappa som jobbar där eller att familjen och huset ska rasa ner i gruvan. Varje natt sätter hon klockan på tio över ett, den tid då de spränger, för att ha en chans att rädda sig och sin familj.

Parallellt med stadsflytten, och Majas rädsla för gruvan, får vi också följa Majas liv i skolan där hon är förälskad i en kille och där hennes bästa kompis är på väg att flytta från Kiruna. Det är en jobbig tid både för Maja och för staden, något som Laestadius får fram på ett fint sätt. ”Tio över ett” är en påminnelse om hur jobbigt det kan vara att bryta upp från ett hem och hur jobbigt det också är att växa upp. En bok som kan passa de flesta åldrar.

”Priset på vatten i Finistére” av Bodil Malmsten

Bodil Malmsten har jag, av oklar anledning, läst väldigt lite av. Nu har jag läst något mer och jag gillar henne skarpt. ”Priset på vatten i Finistére” handlar om att bryta upp och börja på nytt i ett annat land, att odla sin trädgård och att hantera sin skrivkramp, och sin vardag, samt att komma in i ett annat språk.

Bokens huvudperson flyttar till Finistére från Sverige. Det är en flytt som präglas av ett missnöje med det gamla hemlandet och förälskelsen i det nya, en stor kärlek till det nya huset, och framförallt den nya trädgården som fylls med diverse växter, och förhoppningar om en ljus framtid i det nya landet. På ett ganska stillsamt sätt förmedlas många tankar kring tillståndet i världen, Frankrike, Sverige och trädgården. Berättelsen har ett fint slut, och mitt intresse för att läsa mer av Malmsten har fått ny energi.

”Beckomberga Ode till min familj” av Sara Stridsberg

Beckomberga Ode till min familj” är den första bok jag läser av Sara Stridsberg. Det kommer att bli fler. Jag gillar hennes, i den här boken, lågmälda stil som väldigt varsamt för läsaren vidare i berättelsen. Jag gillar att den inte har en tydlig kronologi och att det inte är en berättelse som tar slut. ”Ode till Beckomberga”  tror jag att jag kommer att fundera på då och då under ganska lång tid.

Beckomberga blir i Stridsbergs bok ett ganska vänligt ställe. Inte läskigt eller otäckt, men ett ställe som rymmer all världens människor. Alla med sina egna problem. Till Beckomberga kommer Jackie för att träffa sin pappa. En pappa som har svårt att hålla fast i livet och vars egen mamma tog sitt liv. Jackie återvänder ofta till Beckomberga medan hennes mamma, Lone, undviker att gå dit. Som läsare förvånas man över hur en så liten tjej som Jackie kan komma och gå som hon vill på institutionen.

Förutom Jackies berättelse får vi också följa med i tankarna kring bygget av Beckomberga, något som underlättar för mig som inte har sett hur det ser ut, bara hört talas om det. En viktig del av boken är också de parallella berättelserna. Vi får träffa Olof, den siste patienten. En berättelse som visar att det inte är helt enkelt att plötsligt tvingas ut i den vanliga världen igen. Vi möter också Paul, som Jackie har ett förhållande med, läkaren Edward Winterson och Jackies farmor. Personer som väcker ens intresse och vars livsöden får en att fundera.

Jag tyckte väldigt mycket om den här boken. Den väcker så många tankar kring liv och död, institutioners vara eller inte vara, föräldraskap, kärlek och mycket mer.